Åby – artikel 2

När man skall försöka beskriva ett område på vår kära jord är det alltid intressant att fundera över hur olika saker kommit till. Vill man gå riktigt långt tillbaka kan man konstatera att jorden är ca 4000 miljoner år och en gång var det en enda jordyta, som spruckit upp och delarna har flyttat till de delar av jordskorpan där de ligger idag.

För 920 miljoner år sedan bildades Norra Bohusläns granitområde, som sträcker sig från Gullmarsfjorden i söder till Idefjorden vid norska gränsen i norr. I väster gränsar det mot Skagerack och i öster mot Dalsland. Området bildades djup nere i jordskorpan och graniten här kallas för djupbergart. Vår jordplatta låg då ungefär där Spanien ligger idag. Så småningom har det som överlagrade graniten eroderat bort och området har varit föremål för enorm belastning under inlandsisen. Allt detta har påverkat landskapet och givit det dess nuvarande form. Kustområdena har dessutom varit översvämmade och det har bidragit till eroderingen och skapat olika avlagringar bl a av snäckskal, som påverkat jordmånen t ex.

Det är också viktigt att beakta temperatur och fuktighetsförhållanden över tid samt havsnivån vid olika tidpunkter. Under bronsåldern ( ca 1800-500 f Kr) var havsnivån ca 15 m över nuvarande nivå, vilket bl a innebär att hällristningarna gjordes nära vattenbrynet.

För ca 8000 år sedan var Åby ett skärgårdslandskap där endast de allra högsta bergtopparna stack upp ur havet. Det dröjde ända till bronsåldern (se ovan) innan landskapet i stora drag antagit de former som vi känner idag. De låglänta partierna norr om Nordens Ark var dock fortfarande en bred vik av Åbyfjorden. Under järnålderns senare del förvandlades viken från hav till sanka ängsmarker. ( Järnåldern, som kom efter bronsåldern, sträckte sig fram till 1050 e Kr)

De människor, som levde i Åbytrakten under den äldre delen av stenåldern ( ca 8000 år f Kr) livnärde sig på jakt och fiske. De var sannolikt inte bofasta utan rörde sig från fångstplats till fångstplats. Omkring år 6000 f Kr inleddes en period av varmt och behagligt klimat, som varade fram till bronsålderns slut. ( Stenåldern beräknas från ca 10000 f Kr fram till bronsåldern 1800 f Kr).

Det var under den s k yngre stenåldern ca 4000-1800 f Kr som människan påbörjade den långa omvandlingen av naturlandskapet till ett kulturlandskap genom att röja upp små ytor för sädesodling. Dessförinnan förekom extensiv betesdrift, men genom klimatförsämringen måste djuren hållas inomhus på vintern och då krävdes vinterfoder, som skördades på sommaren.

Underlag till denna artikel har vi till största delen hämtat från Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohusläns skrift ”Åby Säteri – dess historia och kulturlandskap”.

Den här artikeln är skriven för och ursprungligen publicerad i https://fjordarochfolk.se